Ibland ramlar vuxenkänskan över en, och igår blev det dubbelt upp. Mitt på dagen stod jag och strök, gardiner... Det är något som är förknippat med seriösa vuxenpoäng för mig. När jag tänker efter så har jag nog aldrig strukit gardiner förut, jag har nog alltid lyckats få någon annan att göra det jobbet för mig.
Senare, vid sex-tiden när jag skulle åka och handla mat så händer det igen... Jag ser några ungar springa fram och tillbaka över vägen i mörkret och de syns jätte dåligt. Jag går fram till dem och säger "- ni kan inte springa över vägen så, förstår ni inte att ni inte syns i mörkret? Och vi som kör bil ser jätte dåligt när det är mörkt och regn. Det vore synd om ni blir påkörda, särskilt när det är lördag och allt!". För det första vet jag inte varför jag sa det sista "när det är lördag och allt", som att det skulle vara värre att de blir påkörda en lördag?! För det andra så lät jag säkert skittöntigt i deras öron och de beslöt sig för att ignorera mig, iof var de inte kvar när jag kom tillbaka från handlingen så kanske sjönk något in. För det tredje, när jag berättar för A om händelsen så säger han "- låter mer som pensionärspoäng än vuxenpoäng i mina öron"... Så mycket för mitt civilkurage med andra ord, nu betraktas jag som tant också...
Läste en av kommentarerna och som jag tolkar det så tycker personen att jag bloggar för sällan. Vill bara svara på det att jag försöker blogga så ofta jag bara hinner, men vardagen med jobb och hund tar sin tid också. Jag vill lägga upp "what to wear" oftare också, men eftersom plocken tar minst en timme att göra så finns det inte alltid tid, och ibland är fallet att jag inte hittat tillräckligt många fina saker så det räcker till ett plock. Jag hoppas inte detta låter otrevligt, jag vill bara förklara att jag gör så gott jag kan och hinner. Men jag skriver ju oftast nått varje dag, vilket jag ser som relativt ofta, det finns många som gör det mer sällan än så. Den som väntar på nått gott väntar aldrig för länge. ;-)